universalheart.blogg.se

DEN ENA KAN SKAPA EN MISSBRUKARE OCH DEN ANDRA KAN SKAPA EN SOM LEDER MÄNSKLIGHETEN TILL VÅRA HJÄRTAN.

Skillnaden är endast Medvetenheten.

Först vill jag tacka dig som deltog på min födelsedagsfest den 10 januari. Ni alla var med och skänkte en födelsedagsgåva. Denna gåva ger ni mig möjlighet att skänka till behövde barn, Barnhemmet Muang Mai, Phuket, Thailand.

Ni goda fina människor det blev hela 17,300 kr!!
Kan inte beskriva ens min tacksamhet till er alla! 
Flera utsatta barn kommer älska er gåva.

I och med att min bror, Christer och jag går in och skänker lika mycket som ni alla så blir det sammanlagt 34,600 kr.

God is Good or Good is God.

Vilken oerhörd sann kärlek jag får möjlighet att praktisera när jag personligen får överlämna om ca 1,5 månad Dina och våra pengar.

Jag väntar i skrivande stund på en bild jag vill publicera med text. Jag vill visa 50 personer som praktiserade den sanna kärleken. Denna gång i Sundsvall.

För några dagar sedan fick jag en oerhört vacker text från en vän. Jag har blivit tillfrågad om ett större projekt. Projektet har den stor digniteten och jag känner en stor vördnad och ära att överhuvud taget blivit tillfrågad. I skrivande stund kan jag inte avslöja projektet men texten var så exceptionell fin och handlade om.

Sann kärlek - osann kärlek.

Jag skall inte avslöja texten utan jag skall beskriva texten från en helt annat håll med mina medicinska kunskaper.

Jag inser att båda upplevelser ger ungefär samma biokemiska hjärnor, intialt. Samma underbara känslor, samma processer att äntligen är vi rätt. De ger båda WOW!

Tills... Något händer.

När relationer inte byggs på den sanna kärlek så skapar obefintligt, eller ibland ingenting av ett av vårt absoluta viktigaste ämne, TRYGGHETS HORMONET, Oxytocin.

Det är nämligen så rättvist, så underbart rättvist för oss som biologiska varelser. Detta ämne kan aldrig fejkas fram. Det kan endast produceras och frisättas vid äkta möten där ego inte är en valmöjlighet. Där lyssnade i stillhet och närvaro är en nödvändighet. 
Det är endast absoluta äkta möten av närvaro som oxytocin kan utsöndras. Men båda tillstånden skapar adrenalin, serotonin och dopamin men båda skapar INTE oxytocin.

Jag har hela mitt liv varit "Oxytoxin-sökande".
Det är som att söka trygghet i din barndom som aldrig fanns.
Men, det jag oftast fann, utsatte mig själv för, var förväxlandet med Dopamin. Jag uppfattade att Dopaminet var Oxytoxin. Dopaminet behövs. Vi behöver dopamin. LivsViktig! Belöning! Vi blir deprimerade om vi inte får belöning. Men vi behöver dopaminet tillsammans med oxytocinet. Annars blir det belöning utan trygghet. Då innebär det ingen belöning, när strukturen belöning har verkat och inte innehöll belöning, ingen trygghet, om oxytocin inte finns, eller är obefintligt gällande vår essens.

Vi alla, på olika nivåer söker dagligen dopamin utsöndring och där finns risken att vi glömmer vad som är sant. 
Jag är en "Dopamin-missbrukare", speciellt i område Med-Beroende.

En missbrukare är En BRUKARE som missar BRUKA LIVET. Missar alltid den SANNA kärleken och det gör oss att vi missbrukar livet källa där vi skapades - Kärleken.

Jag har djupt insett att vi alla är lite av allt från "vardags-missbrukare" till "kollaps-missbrukare". Vissa är i konstant överlevnad och vissa kollapsar i överlevnad. 
För eller senare så kollapsar vi alla som brukar livet i den osanna kärleken.

Oavsett vilket tillstånd så leder ALLTID båda tillstånden till välbehag, i början, ett tag men sedan tar de helt olika avtagsvägar. Den ena går aldrig vilsen och den andra vet oftast inte om att den är vilsen utan känner att den mår dåligt.

Tills...

Från må dåligt till outhärdligt sker när närvaron blir medvetetet. Vilsen utan att veta vilsenhet är onödig slöseri på våra liv men för dom flesta så "förhoppningsvis" kollapsar livet. Allt man önskar är att den personen behöver hela andra miljöer som stödjer till den sanna kärleken.

Den sanna kärleken har vi alla en biokemi som skriker varje gång, YES, "jag har hamnat rätt!".

Den osanna kärleken har vi alla en biokemi som skriker varje gång, YES, "jag har hamnat rätt!". Men just denna upplevelse är endast ett steg längre ifrån den sanna kärleken.

Om vi skapar miljöer som är äkta avskalade med tydlig stabil förankring där vi får vara sårbara, vara oss själva med inga förväntningar men ändock aldrig behöva göra avkall på våra drömmar, vår längtan då kan våra drömmar byggas innan du har tagit några som helt intiativ. 
Precis så fungerar våra universella kvantfysiska lagar. 
Dina drömmar materialiseras när du säger JA TILL DEN SANNA KÄRLEKEN

Förstår du vad jag nyss sa?

Våra universella kvantfysiska lagar fungerar utan "din medverkan" att dina drömmar materialiseras när du säger JA TILL DEN SANNA KÄRLEKEN.

Det finns egentligen inget mer att förstå. Nu skall vi endast mötas i miljöer som stöder processen.

Jag hör oerhört ofta kommentarer i mina föreläsningar.

"Jag fattar inte allt du säger och ibland nästan ingenting men jag bara vet där inne i mig att det är sant."

Mer sällan, men ibland hör jag.

"Jag fattar faktiskt ingenting men när föreläser du nästa gång? Jag måste bara komma!" 

Då förstår jag hur underbart priviligerad det är att vara mig. Även om ingen av oss förstår, EGENTLIGEN någonting, men vi förstår, vi vet, vi tvivlar inte, när vi får kontakt med vårt hjärta. Då förstår vi allt och så gör hjärnan oftast allt för att försöka förstå.

Jag har träffat oerhört många människor som säger att de förstår fast de är olyckliga. Det jag kan säga. Det finns oerhört mycket mer att upptäcka om den sanna kärleken, oerhört mycket mer än det du säger du förstår.

Jag är en av dem som varje dag vill utforska och förstå...

Varför då? För när vi når den sanna kärleken så regerar Hjärtat, jag ha hittat hem... Vi alla längtar hem. 
Just då minskar hjärnans ego och släpper något sin automatik.

All sanning måste avskalas.

Jag är expert på den osanna kärleken men går ständigt i riktningen till den sanna kärleken. Älskar den medvetenheten. Men den tar energi för den osanna kärleken är så oerhört lätt att förväxlas. Oftast mer tillgänglig och så lätt att falla i dess famn. Den har alltid i en öppen famn.

Men den osanna kärleken handlar alltid om samma sak. Rädsla.

Jag skall skala av sanningen ytterligare. Oj, vad ofta jag har erbjudit den osanna kärleken när längtan har varit den sanna kärleken. Oj vad ofta jag har varit rädd.

Alldeles för ofta mycket rädd.

Idag är jag mindre rädd. Mycket mindre rädd men jag är uppväxt med att vara rädd.

"Självsäkra jag" har större delen av mitt liv varit rädd.

Jag är beviset att medvetenheten är det enda sättet att möta den osanna kärleken.

Idag tar jag hänsyn men kompromissar aldrig med den sanna kärleken. 
De två fenomen är lätt att förväxlas. En empatisk människa tar alltid hänsyn.

Alltid.

Problemet eller utmaningen är när hänsyn går över till kompromissa. Vi kan aldrig kompromissa den sanna kärleken. När det sker så genast har den sanna kärleken transformerat till den osanna kärleken.

Alltid visa hänsyn till medmänsklig rädsla men aldrig kompromissa med den sanna Kärleken.

Idag lever jag den sanna kärleken mer än något annat tillfälle i mitt 50 åriga liv med den absolut viktigaste människan jag har verkligen börjat älska djupt med största ödmjukaste respekten.

Mig själv.

Jag älskar stillhet. Jag upplever alltid stillhet när det snöar i mörkret. Bilden är tagen när jag lämnar Sundsvall i stillhet.

Jag har alltid, sedan jag kan minnas, älskat flyga. 
Jag insåg idag varför.

Det symboliserar, jag lämnar något bakom mig för att ge mig möjlighet att upptäcka något nytt.

Jag tackar dig som lyssnar och möter mig i alls möjliga sammanhang för Du är som bäst när du väljer bara säga Ja till sann kärlek.

Ditt bästa Dig förändrar människor till kärlek...