Vi har något stort på gång och det här är bara början. Människan har alltid längtat men idag längtar den medvetet."
Hur skall sägas? Hur skall uttryckas? Hur skall förklaras?
Dagen blev bortom mina normalt sätt lätt att uttrycka i ord.
Det kan sammanfattas så här. Vid lunch så skulle jag gå till toaletten. En promenicks på ca 20 sekunder som tog 25 min! Alla ville stoppa mig. Den sista personen var jag tvungen att förklara att byxan kommer bli blöt om jag inte får möjlighet att lätta på trycket. Nästa gång sätter jag uridom. .
Och det var inte så att alla enbart ville tacka och ge mig en kram utan de flesta ville uttrycka att den "livskrisen" de befinner sig i så har dessa dagar fått dem ovanför vattenytan.
Våra liv har aldrig varit perfekta. Våta liv kommer aldrig vara perfekta men det är just det som är det perfekta om vi kan acceptera det och följa visa tankegångar som vi förmedlade till er.
Di Leva sade. Nu skall jag tömma er med tankar och jag sade. Bra för nu skall jag fylla på med tankar. Och Gud vad vi tömde och fyllde på. Det är så livet är ämnat att levas. Om vi fyller endast på hjärnan och glömmer att "tömma" den emellanåt genom att fylla på vårt hjärta så blir vi endast orkeslösa.
Thomas Di Leva sa. "Låt oss leka och ha skoj".
Janique Icka sa. Sök hjälp om du inte mäktar med dina motgångar.
Fredrik Swahn sa. "Jörgen och jag, vi älskar allt och säger ja till allt!
Anders Nilsson, från HeartMath sa tillsammans med Di Leva. Glöm inte att andas där fyller du på ditt hjärta.
Jan Jutander sa. Vi mäter utan att vi inte riktigt vet vad vi möter men skoj har vi.
Jag sa... Låt oss skapa ett frö och gå ut och vara bara lite mer ödmjuka, empatiska, tacksamma,
Låt oss vara bara lite mindre i förväntan från ego utan att vi slutar drömma. Passion är viktig i inspiration.
Ni publiken svarade med tårar, skratt, allvarsamhet och omtänksamhet. Det är det som skapar ett kärleksfullt fält mellan oss. I fältet finns all kraft att tillgå.
Underbara alla ni. TACK... Utan er. Ingen förändring. Var rädda om er och varandra och nästa gång den 21 februari kom ni ihåg. Tänk igenom en sak du önskar. En sak du drömmer om. En sak du längtar efter. Denna dag så sätter vi igång den processen och tillsammans stödjer och skapar just din dröm.
På väg till flygplatsen Di Leva och jag så avslutade vi med att säga till varandra. "Vi har något stort på gång och det här är bara början. Människan har alltid längtat men idag längtar den i medvetet."
Thats the different!
Frid och tack till er alla som gjorde dagen möjlig. Igen, var rädda om er och varandra.
Jörgen Tranberg
