Hjärtats väg - att hela och helas med kärlekens kraft
Kajsa Ingemarsson och Jörgen Tranbergs gemensamma bok
Läs Kajsas oerhört vackra ord som är ett utdrag ur boken och där jag valde att skriva några ord i detta inlägg.
Lidande och separation.
I separation finns 2 val. Komprimera och falla i smärtans alla uttryck och bli mentalt "andfådd" och falla i en cykel av mönster som man till slut inte vet var all smärta började.
Eller, expandera som är också att falla i smärtans alla ansikte, men endast ett tag (sorgearbete första 3 skikt = 3-12 månader/skikt beroende på sorgens dignitet). För att fortsätta sorgearbete i expansion är att finna cykeln att acceptera och därefter förstå att vi endast har reparerat. Komma tillbaka till upplevelsen, tillgång till möjligheter. Reparera ges när vi inte finner destruktiva ångestdämpande tillflykter. Det gör ont men vi har resurser, biologiska resurser för att klara denna process.
Sök då allt som ger inre långsamma rörelser av det du är ämnad att uppleva. I mitt fall alltid, naturen, få utvalda nära vänner och havet.
Reparera gör initialt ont. Först tiden får vi inga indikationer att vi ens reparerar. Men beviset är när vi har processat, när man börjar få sin normala upplevelse av förändring, när hjärnans Mind ger oss information att börja acceptera det som har varit. När historiens kraft inte kämpar i nuets ögonblick som en kompression. Nu har vi ett faktum från hjärnan att vi börjar förlika oss med hjärnan ego och hjärtat ger oss starka signaler att det som hände är absolut det bästa.
Det här var hur naturvetenskapliga bevis och spirituella upplever kan förenas i en gemensam riktning. Påsken handlar om hur smärtans separation nådde sin kulmen. Där påskens center i mänsklighet tog steget att förlåta i barmhärtighet (barmhärtighet=inget fördömande) och gav möjligheter till reparera för att sakta ner och finna stillhetens förlåtelse-möjlighet, där finns början till expansion. Där har vi relationen till att påbörja det villkorslösa.
1. Acceptera tar tid. 2. Rikta medvetenheten åt annat håll är att finna mod att acceptera insikter som är visdom. 3. Ha inga förväntningar av resultat men dröm är medvetenheten när den är som störst.
vacker Påsk önskas dig...
Men vad är egentligen lidande? Och hur undviker vi det?
Idag bjuder jag på lite extra påskläsning, ett stycke ur boken jag och Jörgen Tranberghåller på att skriva: Hjärtats väg - att hela och helas med kärlekens kraft.
En glad och fridfull påsk önskar jag er alla!
Separation
Varje människa graviterar mot sitt inre. Din längtan, lust och nyfikenhet kommer gång på gång att söka din hand för att leda dig mot kärlekens ursprungliga kraft. Det är med din fria vilja du bestämmer om du vill följa med eller inte.
När du är starkt identifierad med sinnets värld, med ditt ego, kommer du göra motstånd och välja andra vägar, många gånger det vi kallar förnuftiga, logiska och rationella vägar. Alla de här ”kloka” valen vi gör skapar sammantaget en upplevelse av livet som vi inte känner oss riktigt hemma i. Mycket av det vi skapar tycks helt enkelt inte sammanfalla med det vi längtar efter. För att hantera detta rationaliserar vi ännu mer. Vi säger vi till oss själva att livet minsann inte är tänkt att vara en dans på rosor, att man inte kan få allt man vill ha och att det är bra att plågas lite för att kunna uppskatta det som är bra. Detta är givetvis inte sant. Det är argument vårt sinne tar till för att hålla oss inom ramarna för det trygga och välbekanta.
Du kan göra en oändlig mängd val i livet, men det är bara ett som spelar roll. Vill du skapa din verklighet utifrån den villkorslösa kärleken, eller vill du göra det i separation från den kraften? Detta val gör människan unik. Allt i universum är skapat i relation till, och harmoni med, den villkorslösa kärleken, bara människan har förmåga att skapa i separation. Det vi åstadkommer då är vad vi kallar för lidande.
Att lida är att leva separerad från kärlekens kraft. Det är tungt och trögt att leva så. Tillvaron går emot dig, du hamnar lätt i konflikter och du tycks ha en efterhängsen ”otur” med allt från jobb och hälsa till ägodelar och relationer. Ditt missnöje med livet skapar fler upplevelser av samma sort, och du har svårt att finna varaktiga lösningar för att komma bort från det som orsakar dig smärta på olika sätt.
Ofta kamouflerar sig det här lidandet som vardag. Vi suckar en del, men accepterar motståndet som en del av livet och hanterar det bäst vi kan. I mer extrema tillstånd kan det ta över vårt liv fullständigt. Lidandet blir då som en enorm våg vi tumlar runt i utan att nå ytan för att kippa efter luft. Befinner vi oss mycket länge i en sådan våg kommer lidandet att orsaka vår död.
Oavsett hur intensiv upplevelsen av lidandet är skapar den en frustration inom oss. Intuitivt börjar vi längta hem, till relationen med urkraften. Vi längtar efter kärlek, men eftersom sinnet inte förstår kärlek, utan bara kan skapa bilder av den, bygger vi upp falska strukturer som i bästa fall liknar det sinnet tror är kärlek. Sådana strukturer bryter ner oss, sårar och får våra hjärtan att slutas allt mer.
Den falska kärleken är en struktur skapad i separation från urkraften, men den är på ett bakvänt sätt också ett uttryck för vår längtan. Varje gång vi såras av den falska kärleken säger vi till oss själva: Så här vill jag inte ha det! Och när vi har känt så tillräckligt många gånger börjar något att hända. Längtan får till sist en genomslagskraft som hjälper oss att bryta oss ur våra mönster och söka oss bortom den invanda.
Låter du längtan ta din hand och leda dig över broarna i ditt inre kommer du så småningom hem. Tillbaka till urkraften, till den villkorslösa kärleken du föddes ur. På så vis är också det som sårar dig något att omfamna. Det har något att säga, det bär på ett budskap. Det vittnar om ett bortom. Kanske är det rent av därför vi skapat den här märkliga formen av falsk kärlek, för att den ska lysa upp vägen hem åt oss.
