VILJAN TILL FÖRÄNDRING ÄR HELT ENORM MEN IBLAND BEHÖVER MAN GÅ BORTOM SINA EGNA RAMAR
VILJAN TILL FÖRÄNDRING ÄR HELT ENORM MEN IBLAND BEHÖVER MAN GÅ BORTOM SINA EGNA RAMAR.
Ni har ju som mig följt all diskussion och texter sedan valet med många människors rädsla, frustration och oro över utgången. Oavsett åsikter så vill jag att min historia skall nå fram till era hjärta. Om vi från hjärtat väljer att lyssna på allas åsikter så finns alltid en möjlighet till förändring men det måste börja med förändringen i ditt egna hjärta. Hjärtat är skapt att "lyssna" där sitter en "liten hjärna" på ca 10,000 celler exakt likadana celler som finns i hjärnan. De skapades INNAN hjärnan skapdes. Det innebär att det är INTE endast en symbolik utan en faktum att LYSSNA MED HJÄRTAT ÄR BÅDE EN KÄNSLOMÄSSIG OCH INTELLEKTUELL MÖJLIGHET där möjligheten är enorm... Därefter finns det en medvetenhet/Mind i hjärtat där intelligensen når långt utanför er kropp...
Hela projektet Universal Heart handlar bl.a om att ge er denna kunskap att förstå lyssnadet av hjärtat och synkronisera det med er hjärna.
Rent vetenskapligt så är det bevisat att när medvetenheten utvecklas så finns en potential bortom det mesta intellekt.
Tillbaka till historien.
Jag har ju delat mer er att min dator med min externa hårddisk blev stulen mitt framför mina ögon på Centralstationen i Stockholm den 1 augusti. Jag har också berättat att många, många människor hade delat min berättelse. Jag bad att ni alla delar min berättelse för att få en möjlighet att skapa ett möte som aldrig annars skulle möjliggöras.
Handen på hjärtat... Inte ens jag trodde att kontakten skulle skapas. Jag delade också mer er att en dag så fick jag ett anonymt paket adresserad till mig där min externa hårddisk fanns med en lapp skrivet, förlåt... Det ögonblicket kändes stort.
Nu fortsätter det osannolika. Jag har valt att låta tid passera för att betrakta hur jag skall förhålla mig till situationen. Personen hörde nämligen av sig via sms som resulterade
i några samtal. De samtal resulterade att hon fick tillräckligt mod att träffa mig. I alla fall det var vad hon sa. Nu har nästan 2 veckor passerat när det omöjliga skapades. Handen på hjärtat. Jag hade förberett mig på att jag skulle stå där ensam en söndagskväll utanför Åhléns på Drottninggatan i Stockholm och var tvungen att efter en tid ta mig mot mitt hotell.
Efter ca 15 minuters försening så helt plötsligt såg jag ett par skräckslagna ögon nästan som att det ville springa iväg. Ögonen talade sitt tydliga språk. Hotet var för stort. Kände tydligt att där fanns ett invant beteende att alltid vara i beredskap för att överleva.
Hur många gånger har jag inte varit i en situation där jag låtit min hjärna bestämma sig för att så kommer det bli- "det vet jag!" eller "vad var det jag sa!". Denna gång lyssnade jag på hjärtat MEN hade innan mötet låtit min intellektuella hjärta bestämma att jag skall FÖRLÅTA samtidigt visa vad min GRÄNSDRAGNING går. Jag valde att låta mitt hjärta och hjärna finna ett samspel innan mötet.
Jag kunde endast le mot henne med alla mina 70 ansiktsmuskler. Det finns forskning som har visat att vi då höjer vårt elektromagnetiska fält i vårt hjärta som i sin tur producerar biokemiska ämnen i hjärnan där vi känner, tillit, trygghet, intuitiv känsla att veta vad som är sant, upplevelse av veta vad du bör säga/agera och inte säga/agera. Den infann sig med en gång vid vårt möte. Då finns det också forskning som visar att den andra personen (miljön) känner av det och en trygghet kan börja skapas. Kom ihåg att det är endast TRYGGHET SOM SKAPAR EN HÄLSOSAM DIALOG ALDRIG RÄDSLA. Rädsla skapar överlevnad att gå därifrån, eller fighta men aldrig en dialog till samförstånd för båda partner. All forskning visar alltid samma påstående.
Nu hade jag en rädd kvinna framför mig som ville springa ifrån mig. Jag försiktigt kramade henne och sade med tydlighet "jag känner tacksamhet och är glad att du är så modig att träffa mig!". Vi vandrade på Sthlm gator. Jag skapade mesta av samtalet och kände att sakta, sakta upplevde hon en trygghet att "jag kommer inte bli arg, jag kommer inte fördöma, jag kommer lyssna". Jag frågade henne "är du hungrig?. Hon svarade nej men jag kände djupt inom mig att det var ett autonomt svar. Jag sade att jag är riktigt hungrig och kanske hon ville göra mig sällskap. Hon nästan viskade fram ett ok. Vi gick till en Italiensk pasta restaurang. Det mest osannolikaste, omöjliga situation hade skapats. Just då slog det mig att hon ökade i sin otrygghet när vi kom in i restaurangen. Anledningen var att hon hade sannolikt aldrig varit på en restaurang som denna. Vet att jag tänkte snabbt att många som mig själv tar för givet att vi kan besöka en restaurang som denna när vi själva önskar. Jag scannade över restaurangen och bad att få det bordet långt där inne där vi fick vara ostörda och hon slapp blickar för det var just då det slog mig att, OJ, andras betraktelser kommer följa oss med blickar som säger, "vad i Jössenamn gör han med denna människan". Jag är glad för jag inser retroaktivt har jag inser att jag möter numera alltid människor med mitt hjärta och låter analysen endast fungera som en katalysator för att låta information från hjärnan landa i mitt hjärta. Och gissa...? Hon var mer hungrig än jag utifrån hastigheten hon åt och mängden.
Jag frågade om hon tyckte det var gott. Hon svarade inte men för första gången aktiverades alla hennes 70 muskler i ett ansikte och man såg att tårar var nära. Just det ögonblicket hade Heart to Heart Connection skapats....
Jag kunde känna mig så närvarande, så vackert att vara jag. Så vackert att vara i en trygg miljö. HON VAR TRYGG FÖR FÖRSTA GÅNGEN UNDER VÅRT MÖTE. Nu fick jag höra en historia av smärta, svek, överlevnad, konstanta övergrepp och förakt. En historia som vi så många ggr hör men lägger åt sidan och jag är inget undantag. Det blev fyra timmar av konstant tårar och prat som bara välde ut från henne. Det finns säkert många lyssnare som undrar, var hon ur utländsk härkomst. Ja det var hon. Ja det var hon men vad jag fick bevittna var en transformation av hennes hjärta under 4 vackra timmar. Det har inget med ursprung att göra. Allas hjärta utifrån sitt ursprung har ingen hudfärg, politiska budskap, fördömande om vi SKAPAR EN DIALOG. Jag säger Nu inte allt dessa saker skulle vara oviktiga. Jag säger endast att forskningen har visat att den bästa egenskapen är att lyssna, sätta sig in i en annans människans dialog och mötas i en förening av förståelse av empati och COMPASSION... Underbart att se henne äta en efterrätt som påminde om min 7 åriga son som nyss hade ett födelsedagskalas. När den stora prinsesstårtan kom in till min son och 20 andra barn. När de åt så gissa vad..? Det var helt tyst i hela 43,52 sekunder. Gissa vad...? Hon var sannolikt helt tyst i hela 2,83 sekunder längre tid. Underbart!
Många har frågat mig att om "jag har en skruv lös..?!" Vissa har sagt men "Jörgen, hallå hon stal din dator..?! Till er säger jag, "hallå det är sant..."
Vad som gjorde att jag har valt att dela denna historia just nu i dag är följande. 1. Jag vill ge henne tid att vänja sig i trygghet. 2. Jag vill ge tid för att hon skall få visa mig vilken väg hon är intresserad av (vi har haft flera konversationer), och jag fick för 2 dagar sedan som sade.
"TACK VARDE DIG HAR JAG INTE GJORT NÅGOT AV DE SAKER JAG BRUKAR GÖRA FÖR ATT FÅ PENGAR"....
Hennes text sade också
TACK FÖR ATT VISA MIG VÄRME OCH ATT DU FÖRSTOD". Hon slutade med att "NÄR JAG BERÄTTADE OM DIG TILL VÄNNER OCH 2 AV MINA VÄNNER (som också levt samma liv) TILLSAMMANS MED MIG SKALL FÖRSÖKA SÄLJA HEMBAKADE BULLAR".
Ja gissa hur mitt hjärta känner... Jag skall klä ut mig i lösmustasch och peruk och köpa alla deras bullar!
Det var inte sant...
Jag vet inte hur denna historia kommer sluta det är inte just nu det viktiga. Det viktiga är att jag valde att skapa en möjlighet så att en OMÖJLIGHET fick son början till en början... Det är allt jag vill förmedla. Skapa möjligheten, var lyhörd, kom från hjärtat, vet var du skall sätta din gräns och LYSSNA med öronen direkt ner TILL DITT HJÄRTA!
Jag väljer att min läromästare Eckard Tolle få mina sista ord...
I ljus!
Jörgen Tranberg
