DEN RÖDA JULGRANSKULAN VISADE ALLT JAG BEHÖVDE

Men först. 
UniversalHeart- 1 år efteråt i medvetenhet.

Lördagen den 7 maj 2016 så har vi skapat ett event, och denna gång har jag bl.a bjudit in en mycket kär vän, Simon Kachoa. En 25 åring man med hjärta av guld och oerhörd inspirerad föreläsare. Han gick från väga 180 kg och idag tappat hälften av sig själv. Ställde upp på "Biggest Loser" och vann. Som han själv säger. "Det enda jag vann var mig själv resten var bonus". Idag inspirerar han oerhört många människor med samma missbruksproblem.

Jag har blivit inbjuden av honom på hans evenemang och älskar när olika generationer möts i äkthet med stödjande miljöer. Han är också inbjuden för det är dags att UniversalHeart tar ytterligare ett medvetet steg och min förhoppning att ungdomar, yngre människor kommer till den nyfika medvetna dialogen. Simon är det första steget till denna öppning, och jag kan försäkra er han är det absoluta inspirerande dragplåstret som fångar närvaro. I ytterligare 2 dagar erbjuder jag biljetter för halva priset, 295 kr inkl moms.

Givetvis så blir det andra föreläsare och ni som har efterlyst så är denna dag mer kvinnor än män.

Här är länken. 
http://www.ticnet.se/search/?keyword=UniversalHeart+

Tillbaka till den röda Julgranskulan...

Många insikter har landat djupt inom mig...

Jag har gått hela helgen med en större inre visdom, en större kärleksfull stillhet, en bekant djupare insikt, en gråt i kroppens alla celler men absolut ingen ledsamhet. Tvärtom. Men en känslighet av bräcklighet att vi är burna av oss själva.

Behöver ha lite tid innan det förmedlas, då som en trevande tankegång vad som händer, egentligen, men det började med när Lasse Gustavsson sa denna fredag på UniversalHeart.

"När det inte finns någonstans att fly, inga flyktvägar så försvinner smärtan, ångesten, allt vi förknippar med mänskligt lidande".

Där tappade jag det. Gud vad befriande. Där hade jag allt och att vi är burna vid situationer när det finns ingenstans att fly. Alla flyktvägar och nödutgångar existerar inte. Finns inget ens något som heter "flykt" i ens medvetande, vid detta tillstånd.

Kom upp på scen med känsla av fullständigt, komplett kärlek. Lasse säger härligt och fint till mig, "nu är du glad att vara på scen, igen".

Där tappade jag strukturen.

Där hade jag hela innehållet, allt vi har. Där var jag i allt vi har och är.

Först, sade jag ingenting, därefter sade jag "nej denna gång ville jag inte upp på scen". Denna gång ville jag vara med mig, i den beröringen, men själv. Behövde ingen eller inget. Ville inte vara där. Vänder mig mot Lasse som lade armen om mig. Vänder mig mot er och ni ser på mig och jag möts med ansikte av tårar av absolut kärlek, och obeskrivbara ansiktsuttryck. Jag upptäckt ett jag känner en skillnad, närvaro läggs på min vänstra kind.

En tår av mig rinner ner för min kind framför er alla.

Jag hade mig. Jag hade hela mig med dig i just den stunden. Fullständigt buren.

Jag vet det tillståndet, när Björn Natthiko Lindeblad beskrev, "Jesus på korset trodde Kristus hade lämnat honom". Just där händer det något....

Jag har en egen vetskap att vi är konstruerade för detta tillstånd. Vår biologi kan transformera denna perception, detta tillstånd..

Vi har allt...

Vetenskapen har inte svaret på vad det är, endast vetskap-en, visdomen inom oss har.

Jag behöver inte gå in i detaljer av händelsen. Det är inte det jag vill förmedla. Inte viktigt och det är privat. 
Jag vill endast förmedla vad det leder till, förmedla att du har möjligheten till detta tillstånd utan lidandet.

För mig såg jag allt jag behövde veta. Jag var nio år. Jag låg på magen, jag blev utsatt, huvudet vridet åt ena hållet, nertryckt så det fanns ingen flykt väg för min blick, det fanns endast en betraktelse, all min fullständiga blick mot en...

RÖD JULGRANSKULA HÄNGANDE I EN NEDRE GREN AV EN GRAN....

Där såg jag allt, allt i kulans spegling, allt jag behövde veta i den röda julgranskula och ingen smärta på något sätt var närvarande, i det ögonblick försvann allt, allt var som borta... Fast jag hade 1-2 sekunder innan upplevt en enorm smärta bortom beskrivning av ord men i det skede, allt försvann. Något som aldrig kan tas ifrån oss. Oförstörbart. Även att jag var en situation där min barndoms lekfullhet försvann. Där i kulan såg jag mitt liv... Som 9 åring, fast i vuxen form med annat ansikte, kropp mm men jag visste att det var jag. Allt spelade upp där när ingen flyktväg fanns. Nej det var inget hemskt jag upplevde just i den stunden. Innan, ja det var det, efteråt, ja det var det. Men i stunden, nej... Tvärtom. Det var mer livet innan och framför allt livet efteråt som utmanade mig, och mycket i fysiologisk och psykologisk smärta. Men i den stunden. Nej ingenting... 
Allt var buret och jag såg allt.

Den andra berättande sanning, för mig, var igen, Björn Natthiko Lindeblad mening.

"Det ser ut som man behöver inte lida för att uppnå detta tillstånd". Han fortsate. "Det ser också ut att det är precis det som händer i vår tid just nu!"

Alla dessa meningar använder jag konstant i så många år, jag använder allt detta själv för jag har relation till allt detta. Där möter jag dig.

Detta tillstånd existerar inom oss och du behöver inte lida för att uppleva tillgången till det.

Men ja, vid situationer där alla sinnen, tillstånd har endast en möjlighet. Kapitulera...
Detta tillstånd uppkommer när inga flyktvägar finns.

Man behöver inte lida. Man har tillgång till det just nu.

I den kulan såg jag lidandet som kommer komma, försoningen som kommer komma. Hur allt var kärlek för jag log och många var där leende. Kärlek. Även att min psykologiska situation var bortom allt som kan beskrivas.

Insåg att min personliga drivkraft, skapandet av UniversalHeart är för att jag hade behövt ett sammanhang efteråt, tillsammans med all terapi jag uppsökte redan som 19 åring. Jag hade behövt dessa kärleksfulla sammanhang, miljö, människor där vi skapar ett morfiskt fält. Terapin var livsnödvändig men den var aldrig det som den röda Julgranskulan gav mig.

UniversalHeart är det närmsta som denna fredag gav mig. Jag har skapat något jag hade önskat fanns när jag behövde det "andra" som inget annat kunde ge mig. Kärlek i sin renaste form, mig...

Finn din egen "röda julgranskula" i dig. Den finns där, den väntar på dig, den är du...